Sveriges politik

Det här landet tycks äntligen ha nått alla uppställda mål. Medborgarna är tysta och verkar samtycka. Någon opposition eller kritik mot hur samhället styrs verkar ju bara komma från mindre grupper utan större betydelse. Så nu lägger vi politiker ner allt i övrigt och bildar en samlingsregering. Vi har ju redan i stort samma åsikter och för övrigt har vi ju redan lämnat över en stor del av landets självbestämmande till EU som nog alla redan vet. Egentligen finns det sen länge inte någon anledning till att ens hålla några val när vi politiker tycker så lika i det stora hela. Men det skattebetalande svenska folket ska väl ha sitt genom att kunna få forstätta att tro på den demokratiska känslan. Den känslan behövs för övrigt för att vi som tidigare ska kunna fortsätta att i det närmaste oemotsagda genomföra den politik som landet numera är så känt för.

Kanske var det så Decemberövenskommelsen 2014 kom till. Varför inte läsa lite mer om denna uppvisning i demokratikonst. Det har någon gång sagts att ett folk får den regering det förtjänar. Men är dagens politik verkligen vad skattebetalarna i landet förtjänar. Kan en majoritet av befolkningen verkligen i sanning säga att folkviljan återspeglas ute i dagens samhälle. När vanligt folk talar hörs ofta röster om att demokrati bara är ett fint ord som används av de styrande i egna syften. Politiska ledare sitter ofta och styr tvärt emot vad de kanske gått till val på, allt för att få sitta kvar och regera landet. Decemberöverenskommelsen visar kanske hur lätt politiker har att svika partimedlemmar, väljare och politiska ideal. Folkstyret i Sverige verkar i dag vara i ett stort behov av mer inslag av direktdemokrati och beslutande folkomröstningar. Något som exempelvis senast var aktuellt när det gällde att få reda på vad folket ansåg om att införa EURO eller inte. Riksdagsvalet i september 2018 visade att större delen av väljarkåren inte tycks bry sig värst mycket om landet i stort.

När man ser samhällsutvecklingen är det lätt att tvivla på Sveriges framtid. Det är skrämmande att se hur landets politiker från i stort sett alla partier verkar leva i en annan värld än upplysta väljare. Den så kallade mångkulturen som idag förs syftar till att olika etniska grupper ska kunna bilda sina egna samhällen i samhället och bevara sina språk, kulturer och sin särart. Detta har bevisligen historiskt sett alltid lett till motsättningar i varje land där politiker tillåtits att införa denna slags ideologi. Det finns mycket information i ämnet, men kort innebär det hela att ett lands sammanhållning och gemenskap faller sönder. Många stadsdelar i våra större städer har därför på kort tid förvandlats till vad objektiv media utomlands beskriver som helt laglösa krigszoner. Blåljuspersonal, som ambulans och brandkår väljer ofta att invänta tungt beväpnad polis innan de vågar gå in och göra sitt jobb i dessa utanförskapsområden. Kriminella grupper som tillsynes inte behöver följa svenska lagar på grund av kanske en underbemannad poliskår är så klart allvarligt då det riskerar att undergräva förtroendet och respekten för hela rättssamhället. Det här är något som landets politiker inte verkar förstå vidden av i förlängningen. Men med fler kriminella invandrare i landet så går kanske inte yrkespolitiker och mer ekonomiskt starka i samhället säkrare än andra. Flyktingar i tusental som ingen egentligen vet något om placeras numera ut lite varstans inom vårt avlånga land.

Nästan var dag hör man nyheter om olika våldsdåd på våra gator och torg. Det är så vanligt numera att många journalister knappt skriver och rapporterar om sånt längre. Sverige har med tiden blivit känt utomlands för att vara det land i Europa som har flest gruppvåldtäkter, vilka till största delen begås av män med utomeuropeisk bakgrund. Något som även syns i brottsstatistiken är en stor ökning av personrån, knarklangning, misshandel och mord i allt större skala, bilar som brinner, skolor som vandaliseras och eldhärjas. Butiker som rånas och plundras. Gängkrig på öppen gata där kulorna viner runt öronen på vanligt folk. De flesta glömmer nog aldrig bilderna från huvudstaden då en terrorist tog sig rätten att med berått mod döda vanligt folk som vid terrordådet på Drottninggatan i Stockholm under en solig vårdag i april 2017. Det är lätt att tro att det är olika folkgrupper från utomeuropeiska länder som är det allmänna grundproblemet. Generellt sett är det faktiskt väljarna som via sin valsedel bär ansvaret för hur samhället har blivit. För om man har röstat på partier som är öppna med att dagens generösa invandring är önskvärd och ska bedrivas dag och natt, året runt. Då har man väl sig själv att skylla om man sen kanske drabbas av dess resultat i form av rån, misshandel, skadegörelse, våldtäkt, terrorism och andra helt oförutsedda negativa effekter av dagens destruktiva mångkultur som folket nu har tvingats att leva med så länge.

Ingenting här i världen är gratis som alla vet. Inte minst så gäller det landets invandring som kostar skattebetalarna ett ospecificerat antal miljarder svenska skattekronor varje månad. Pensionsåldern eller det år man tidigast kan välja att gå i pension med en någorlunda hygglig ekonomi har nyligen höjts med tre år till 64 år för att på så sätt delvis finansiera dagens mycket generösa migrations, flykting / invandrarpolitik. Det har av politiker även förordats att det svenka folket borde arbeta längre och gå i pension först vid 75 års ålder. Många kommuner säger sig enligt nyheterna vara tvungna att rätt snart börja höja arbetarnas redan höga inkomstskatt liksom alla pensionärers till följd av alla de kostnader som de nya medborgarna i landet innebär. Man kan lätt tro att alla invandrare är helt av ondo vilket inte är sant. Det har genom åren i media talats om att de nyanlända från bland annat Afrika och Mellanöstern berikar det svenska samhället. Det kan nog vara sant inom vissa gränser om man bortser från brottsstatistiken och hur välfärdssystemet belastas då det helt klart inte är dimensionerat för en befolkningsökning av dagens takt. Allt fler inser att det här med mångkultur och en i det närmaste fri invandring drabbar alla svenska medborgare oavsett bakgrund. Faktum är att många av tidigare generationers invandrare är innerligt trötta på landets nuvarande tillsynes sverigefienliga politik och aktivt söker sig till partier med en mer restriktiv invandringspolitik.

Den som uppskattar dagens höga massinvandring har statistiskt sett oftast lagt sin röst på partier som: Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern, Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Centern. De förordar samtliga en invandringspolitik som rent matematiskt och historiskt sett alltid leder till ökad brottslighet, högre skatter, terrordåd, splittrade samhällen och ständigt ökande motsättningar i landet. Det är bara att titta på de senaste årens invandring och vad den har gjort med vårt en gång så trygga och rätt välmående land. Den som tvivlar på detta påstående och skriker ordet, rasist, kan ta och besöka ett valfritt utanförskapsområde ensam någon mörk kväll för att uppdatera sig om verkligheten. Svenskar måste nog vara de mest naiva människorna här på jorden är en vanlig uppfattning bland journalister utomlands. Läsare av nyhetsreportage i utländsk media upptäcker snart att Sverige och de etniska svenskarna hålls för idioter när det gäller dagens invandring. Normalt brukar inte ett lands ledning och majoritetsbefolkningen ge upp rätten till sitt land utan mycket hårt motstånd. Demografiskt eller befolkningsmässigt sett börjar Sverige alltmer att likna de länder som flyktingar normalt flyr ifrån. Krigsliknande tillstånd där invandrade kriminella strider om makten i många bostadsområden har ritat om sverigebilden. Handgranater börjar bli så vanligt förekommande att förbipasserande riskerar att sprängas i luften som faktiskt skett. Invandringen från länder i Afrika och Mellanöstern har i många städer helt förändrat den etniska sammansättningen. Militära insatser mot kriminella gäng efterfrågas allt oftare av de som har insikt om det allvarliga i situationen.

Men vad ska man då göra om man vill stoppa experimentet med mångkultur och massinvandringen som bevisligen inte handlar om att hjälpa nödställda flyktingar. För ingen lär väl ha missat att många flyktingar som säger sig ha flytt från helt livsfarliga länder åker tillbaks till dessa på semester så snart de erhållit medborgarskap. Ofta tar de sedan med sig hela sin släkt som anhöriginvandring till Sverige och skattebetalarna får sen snällt betala för att landets politiker ska kunna skryta med sin världsberömda humanism. Det finns väl egentligen bara tre partier i landet som i skrivande stund är uttalat kritiska till dagens invandring. Vi börjar här med Sverigedemokraterna som numera har blivit alltmer försiktiga och diplomatiska i sin socialkonservativa nationalistiska framtoning. Detta har lett till att många på nätet tvivlar på dem och har sagt att de numera nästan kryper fram för att inte trampa någon på tårna när det gäller det rent politiska. Ledaren för partiet lär ha sagt att det inte spelar någon större roll vem som genomför de förändringar som behöver göras i landet. Partier som inte har större självrespekt än så, har så klart svårt att nå ut och engagera sina väljare. Det har dessutom på nätet talats om att många av partiets medlemmar inte har så stort förtroende för ledningen i partiet som det kanske verkar utåt. Trots detta fick SD vid senaste riksdagsvalet i september 2018 mer än 17,5 procent av rösterna, vilket väl i sig är bevis på att många vill se en kraftfull förändring av landets i stort sett oreglerade massinvandring och den i mycket, kostsamma mångkulturen.

Som det andra partiet i listan över invandringskritiska partier hittar vi Alternativ för Sverige som lanserades så sent som i början av mars 2018, vilket väl bidrog till att de inte lyckades att samla tillräckligt många väljare för att komma in i riksdagen. Partiledare är Gustav Kasselstrand och Vice partiordförande är William Hahne. Politiskt har partiet i grunden rätt mycket gemensamt med tidigare dagars SD vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att de båda grundarna ovan av AFS var medlemmar i SD i flera år. Partisekreteraren Jessica Ohlsson har i intervjuer berättat en del om bakgrunden till partiets lansering. Ingenting sägs stå och falla med höstens valresultat, utan tanken politiskt sägs vara lite mer långsiktig. Rent politiskt sägs Alternativ för Sverige (AFS) av flera insatta på nätet vara ett något radikalare alternativ till SD av idag så att säga. Man kan under rubriken politik på hemsidan hos Alternativ för Sverige läsa att de bland mycket annat vill införa omedelbart asylstopp och inleda en aktiv återvandringspolitik. När det gäller frågan om lag och ordning säger de sig även att kraftigt vilja skärpa straffen och utvisa kriminella invandrare. De säger sig även vilja se en demokrati med fler folkomröstningar där besluten så långt det är möjligt tillåts att påverkas av medborgarna.

Det tredje partiet i landet som är kritiska till de styrandes politik i Sverige är organisationen Nordiska motståndsrörelsen. Kontroversiella är väl bara förnamnet på hur motståndsrörelsen framställs i traditionell media. Det var väl ingen som trodde att motståndsrörelsen skulle komma in i riksdagen 2018, men de var bara faktiskt drygt ett hundratal röster från att få ett mandat i Ludvika kommufullmäktige. Men vad vill då NMR egentligen kan man kanske undra när man ser dem marschera förbi vid någon demonstration. Man kan på deras hemsida ta del av aktuell politik i punktform eller om man så vill mer i detalj sätta sig in i politik och ideologi genom att läsa partiprogrammet, eller manifestet, Vår väg. Där får man veta hur de tänker sig framtiden för Sverige och Norden. Det talas om ett samhälle bortom dagens form av demokrati där de nordiska länderna ska bilda en republik. Tanken är även att de ska lämna EU och liknande statliga sammanslutningar. När det gäller invandringen vill motståndsrörelsen helt stoppa dagens massinvandring och även på humanast möjliga sätt sända tillbaka folk med utomeuropeisk bakgrund. NMR har en uttalad nationalsocialistisk grundsyn som kort har förklarats att handla om folkgemenskap. För mer information om rörelsen och dess aktiviteter i det mångkulturella samhället rekommenderas deras hemsida Nordfront.se för aktuell fakta. Många har genom media fått en bild av rörelsen som extrem och nästan kriminell fast det mesta rörelsen är känd för är att ägna sig åt politiskt opinionsarbete genom att dela ut flygblad på gator och torg.

Många här i landet ser ingen framtid och är beredda att satsa allt för lite sann framtidstro. Det har gått så långt att många svenskar känner sig övergivna och bortglömda av samhället. Som ett bevis på detta har det till och med bildats en förening för det svenska folket kallat: Det fria Sverige. Många etniska svenskar känner och upplever att allt de verkar duga till är att försörja alla dessa invandrare som kommer från Afrika och Mellanöstern i oräkneliga tusental varje år. Den som är missnöjd och säger det offentligt riskerar att bli stämplad som rasist i allmänhetens ögon. Man kan till och med bli uppsagd från sitt arbete om chefen kanske vill vara riktigt politiskt korrekt som det heter när man genom abstrakta värdegrunder ska lära folket veta hut om de vågar tänka själv. Det är så illa att ett något oövertänkt skämt om någon av världens alla folkgrupper kan kosta allt från dagsböter till fängelse om någon person väljer att anmäla beteendet enligt lagen om hets mot folkgrupp. Det är så lågt i tak när det gäller yttrandefriheten idag att det till och med händer att folk blir åtalade för att de har vinkat på fel sätt till någon bekant de mött när de gått på promenad genom stan. Många tror inte att det går att förändra det sätt på vilket dagens styrande bestämmer över folket. Men historien har väl alltid visat att ingen regim i världen regerar för evigt. Den som tror så har inte lärt mycket om hur människan fungerar. När ett folk får nog av översitteri så kan det vända snabbt. Man samlas kanske runt en tanke och utgår därifrån. Man väljer kanske att göra hembesök i sitt närområde för att informera alla intresserade om vad som pågår i samhället. Demonstrationer i all ära, men ingenting slår faktiskt det personliga mötet. När man tänker efter så är det ingen självklarhet att en majoritetsbefolkning styr sitt eget land. Det är något som förtryckta folkgrupper genom tiderna är ett levande bevis på. När folket inte kan stå upp för rätten att existera faller samhällsbygget, Det har genom åren sagts ord, så som att alla människor är lika mycket värda. Men sanningen är väl mer att människor är lika i värdighet. Människor från kulturellt helt olika världsdelar har inte alltid samma mentalitet, tradition och värdegrund. Många utomlands är förvånade över att det svenska folket linte säger ifrån när det gäller invandringen.

Det har som sagt varit ännu ett riksdagsval den 9 september 2018. Men hur många tror idag på en verklig förbättring på landets stora problemområden nästan ingen politiker velat att ta tag i på många år. För varje etnisk svensk borde det vara skrämmande att se hur folkutbytet går vidare som om inget hade hänt. Många talar inte längre om flyktingar och invandring när ordet migration kommer upp i disskusioner, utan en känsla av invasion är det som många rätt och slätt säger sig att dagligen se. Men är då större delen av befolkningen verkligen helt omedveten om vad som dagligen sker i landet kan man undra - och vad kan man då i så fall göra, när allt bara verkar att leda mot avgrunden. Man ska självklart ta del av alternativ media och inte bara hämta sina fakta om vad som händer i samhället från så kallat helt politisk korrekt traditionell media som SVT, Aftonbladet, Expressen och liknande nyhetsleverantörer med utpräglat positiv syn på den mångkultur som nu genomförs. Man kan aldrig få hela bilden av vad som sker om man inte är öppen för flera åsikter är nog något att tänka på. Demokrati är något som alltid är folkets väg fram till gemensammma förändringar, men demokrati är mycket mer än bara rätten att få rösta på något parti vart fjärde år. Det är många som förvånats och helt bytt politisk uppfattning efter att ha satt sig in i vad det egentligen står i vissa partiprogram. Som exempel, det öppna gränslösa samhälle som de flesta partierna tycks eftersträva - är det något som man helt privat skulle kunna tänkas praktisera hemma genom att alltid lämna den egna ytterdörren olåst för att på så sätt kanske mer direkt få uppleva hur ett gränslöst samhälle fungerar i verkligheten. Den som vill veta mer om det politiska systemet och hur man påverkar demokratiskt kan alltid kontakta det parti som ligger närmast den egna uppfattningen om hur samhället bör styras för att tillvarata folkets intressen på bästa sätt.

Hur som helst, om ingen bryr sig politiskt utan att tänka till så sker inget nytt. Det blir kanske bara mer av politik som man kanske redan är oerhört trött på. Tänk på att över femtio till hundra tusen människor från Afrika och Mellanöstern och deras höga nativitet årligen riskerar att ge Sverige ännu fler laglösa utanförskapsområden under de fyra år valet avser. Om man tar sig lite tid och verkligen tänker efter så kommer man kanske fram till att det är märkligt att nästan alla politiker vill lämna över svenskarnas land till folkgrupper från Afrika och Mellanöstern. Många på nätet har i åratal sagt att det hela i grunden bara handlar om att en liten grupp smarta affärsmän vill göra sig riktigt stora pengar på flyktingförläggningar, advokatjobb, tolkuppdrag och liknande tjänster som bara behövs så länge tron på flyktingkris kan hållas levande i kanske alltför vänligt sinnade svenskars tankevärld. Nyligen har många på nätet börjat diskutera bakgrunden till massinvandringen. Det är inte bara i Sverige som det i praktiken sker ett utbyte av ursprungsbefolkningen. Detta projekt pågår även i de övriga länderna inom EU som politiskt medvetna redan vet. Det har sagts att de styrandes generösa attityd till utomeuropeisk invandring helt enkelt bottnar i prognoser om befolkningens åldrande. Man kan i FN-rapport (DEV2234) se att dagens märkliga flyktingsituation verkar följa principen om ersättningsmigration som rapporten handlar om.

Det här visar kanske att landets generösa politik när det gäller dagens invandring inte bara handlar om att hjälpa flyktingar. När man tänker efter lite mer ser man snart att en ökad politisk medvetenhet är oerhört viktigt för Sverige och det etniskt svenska folket. Politik handlar inte bara om skatter, arbetsmarknad och pensioner utan det handlar faktiskt om landet och folkets framtid. Någon har sagt att trygghet är att göra och tänka som man alltid har gjort. Men i bland så är sådana tankar skadliga och då är det viktigt att tänka om och söka efter ett bättre alternativ. Många av dagens politiker tycks helt uppenbart arbeta med en annan agenda än bara nationens bästa som ledstjärna vilket kanske var fallet en gång i tiden. Politik handlar i mycket om att tänka efter före. De flesta kan säkert se att landet i snabb takt närmar sig en ohållbar situation när det gäller samhällsutvecklingen. Det är nu rätt hög tid att sätta sig in i vad som sker och inte bara nöja sig med att rösta var fjärde år. Det svenska folket kunde i september 2018 säga sitt via valsedeln och hade då möjlighet att välja alternativ politik gentemot den helt traditionella som i ett slags växelbruk tycks ha förts strategiskt av både socialdemokratiska respektive moderata partikonstellationer sedan mitten av 1970-talet. Om man ska tro det senaste valresultatet så tycks en stor majoritet av det svenska folket vara villigt att betala skatt för att det så kallade folkutbytet med en i stort sett fri invandring till Sverige ska fortsätta med helt oförminskad kraft i ytterligare fyra år. Utomlands står faktiskt till och med kända personligheter såsom Dalai Lama oförstående till sådan nationell självförnekelse. Den som vill citera honom kan på nätet lätt hitta ord så som att: "Europa tillhör europe'erna" och liknande rätt självklara ord. Man behöver nog egentligen inte gå längre än till sin egen släkt för att förstå hur enkelt ett nationellt tänkande egentligen är. För om man väljer att förneka sitt eget ursprung och hånar den man är så har man väl inte så mycket existenberättigande. Många tänker nog så som så, att ett folk utan självbevarelsedrift kanske gör bäst i att försvinna in i glömskans mörka evighet. Politik anses av många vara helt ointressant och rätt tröttsamt. Men nog borde väl ändå varje etnisk svensk trots allt förstå att främst hålla på sitt eget land och på sitt eget folks framtid ...

Det kan tyckas rätt märkligt att över 80 procent av väljarna vill se att den nordiska särarten och det svenska folket ska bytas ut mot en helt ny befolkning bestående av främst människor från Afrika och Mellanöstern. Men många har fastnat i inlärda tankemönster och vågar knappt tänka en egen tanke som inte följer mönstret om det helt korrekta tänkandet. Det har sedan efterkrigstiden i skolor, dagstidningar, radio och television pågått en konstant kampanj mot det nationella tänkandet som i grunden nog väl är det som håller ihop ett land. Det har ofta av en liten högljudd styrande grupp påståtts att endast mörka rasistiska krafter håller på det nationella och sin egen folkgrupp. Det har idag gått så långt att många med en nationalistisk grundsyn ofta är så rädda för att bli avslöjade med vilken politisk åsikt de har, att de hellre låtsas utåt att de är helt politiskt ointresserade. Det har väl gått rätt långt i ett samhälle när majoritetsbefolkningen av rädsla för att ha fel politisk åsikt väljer att i praktiken förneka rätten till sitt eget folks framtida existens och stödjer olika partier som mest är kända för att skapa utanförskapsområden som det talas allt mer om i utlandsk media. När man vill förändra något till det bättre så måste man alltid ta ett första steg. Att rösta är att värna demokratin och något som man kan göra helt anonymt. Men vill man påverka dagligen så är det inte mycket som slår ett medlemsskap i någon politisk organisation där man kan vara med och bygga upp en alternativ struktur mot den känsla av ren anti-nationell regim som runt 20 procent av de svenska väljarna tycks vara trötta på om man ska tro valresultatet för 2018 års riksdagsval. Kunskap är makt, så varför inte läsa några olika historiska skrifter om landets historia och lära sig lite mer om folkets långa intressanta historia från dåtid till nutiden och kanske även lite mer ingående om de idag kanske mest tongivande politiska partierna som nu får styra mycket i detta avlånga land här i norden. Sveriges politik är nog något som det etniskt svenska folket egentligen borde ägna mer dagligt intresse ...

För partier med en helt traditionell syn på mångkultur och dagens samhälle:

Centerpartiet ( C ) Kristdemokraterna (KD) Liberalerna (L) Moderaterna (M)

Socialdemokraterna (S) Miljöpartiet (MP) Vänsterpartiet (V) Feministiskt iniativ (FI)

För partier med en en lite mer alternativ syn på landets mångkultur och dagens samhälle:

Alternativ för Sverige (AFS) Sverigedemokraterna (SD) Nordiska motståndsrörelsen (NMR)

----------------------------------------

Länktips: demokratifakta.se folktanke.se varensvenske.se